I Sverige finns två examina inom forskarutbildningen; doktorsexamen och licentiatexamen. 

Doktorsexamen
Doktorsexamen är den högsta akademiska examen i Sverige. Den är resultatet av en forskarutbildning som omfattar fyra års heltidsstudier, varav doktorsavhandlingen ska utgöra motsvara minst två års arbete (80 poäng)

Licentiatexamen

Sedan den 1 maj 2002 är det möjligt att anta forskarstudenter som endast vill avlägga en licentiatexamen. Det är en kortare utbildning som bara kräver två års forskning, varav minst ett år ska utgöra en vetenskaplig uppsats. Lagändringen gjordes främst för att locka fler yrkesverksamma personer till vidareutbildning. Många arbetsgivare är i dag motvilliga till att garantera försörjning för en anställd under en fyraårig forskarutbildning och intresset för att avlägga en licentiatexamen har ökat under de sensate tio åren.

Efter licenciatexamen kan den som har vill ansöka om fortsatt forskarutbildning med sikte på doktorsexamen. Då räknas tiden för licentiatstudierna av och anställning kan erbjudas för resterande tid.

Antagning

I samband med utbildningsreformen 1998 infördes nya bestämmelser för att öka genomströmningen på forskarutbildningen. Alltför många tog alltför lång tid på sig för att slutföra sin examen och nya reglerna om bland annat godtagbar finansiering under studietiden skulle syfta till att forskarstudierna inte var översteg fyra heltidsår. Det skrevs in i Högskoleförordningen att följande krav måste vara uppfyllda för att en PhD-student ska kunna bli antagen:

”Till forskarutbildningen får antas endast så många doktorander som kan erbjudas handledning och godtagbara studievillkor i övrigt och som har studiefinansiering.”

”Fakultetsnämnden får till forskarutbildning anta bara sökande som anställs som doktorand eller som beviljas utbildningsbidrag för doktorander. Fakultetsnämnden får dock anta sökande som har någon annan form av studiefinansiering, om nämnden bedömer att finansieringen kan säkras under hela utbildningen och att den sökande kan ägna så stor del av sin tid åt utbildningen att den kan slutföras inom fyra år vad gäller licentiatexamen och åtta år vad gäller doktorsexamen.

En säkrad studiefinansiering under hela utbildningen, antingen genom anställning, utbildningsbidrag eller i annan form är med andra ord ett antagningskrav för att komma in på forskarutbildningen. 

Behörighet

För att bli antagen till forskarutbildning krävs förutom tryggad försörjning:
1.        Grundläggande behörighet det vill säga minst tre års grundläggande högskoleutbildning (120 poäng) eller i huvudsak motsvarande kunskaper.

2.        Den särskilda behörighet som fakultetsnämnden kan ha föreskrivit.

3.        Att den sökande bedöms ha den förmåga som behövs för att klara utbildningen. 

Den särskilda behörigheten skiljer sig från ämne till ämne och beslutas av varje fakultetsnämnd. Kraven gäller oftast sådant som den sökande bör ha lärt sig under den grundläggande högskoleutbildningen, eller motsvarande utbildning. Men krav på förkunskaper i andra ämnen, eller yrkeserfarenhet, kan också förekomma. 

Studiefinansiering
De ekonomiska villkoren för doktorander är olika beroende på vilket sätt studierna finansieras, något som också har betydelse för studieresultaten. Doktorander med tryggare försörjning såsom doktorandanställning eller utbildningsbidrag har visat sig klara studierna bättre än doktorander som försörjer sig på studielån eller stipendier.

Det vanligaste sättet att bedriva forskarstudier i Sverige är emellertid genom doktorandanställning – det omfattar 46 procent av de forskarstuderande i Sverige. Tio procent har utbildningsbidrag och elva procent har någon annan form av finansiering via högskolan. En tredjedel av doktoranderna finansierar sina studier på annat sätt än via högskolan; av dessa har nio procent stipendier och cirka 30 procent kombinerar forskarstudierna med förvärvsarbete. 

Doktorandanställning
Månadslönen för en doktorandanställd varierar mellan 16 000 och 23 000 Skr i månaden. Lönesättningen är individuell och kan därför skilja sig betydligt mellan olika fakulteter. Det finns dock lönestegar för doktorander vilka många institutioner följer. Lönen höjs vanligtvis när doktoranden uppnått 80- och 120-poängs nivå, i så kallade etapplyft.

De tekniska, naturvetenskapliga och matematiska ämnena erbjuder i större utsträckning än andra anställningar till sina doktorander. De har lättare att få extern finansiering för sina doktorander och konkurrerar dessutom om attraktiv arbetskraft med andra arbetsgivare. 

När en doktorand, som har varit antagen med någon annan typ av finansiering, får en anställning som doktorand, dras studietiden med annan finansieringsform av.

Utbildningsbidraget är en av regeringen fastlagd summa, som kan ges till den som antas eller redan har antagits till en forskarutbildning. Lärosätena betalar utbildningsbidragen med sina egna fakultetsmedel och inom det humanistisk-samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet blir det allt vanligare att doktoranderna får utbildningsbidrag de första två åren innan de blir anställda. Utbildningsbidrag är billigare än doktorandtjänster och institutionernas finansieringsstöd räcker därmed till fler doktorander. En doktorand som har utbildningsbidrag ska senast när två år återstår av studierna erbjudas anställning.

Utbildningsbidraget storlek är sedan 1 april 2002, 13 650 Skr per månad. Beloppet är skattepliktigt och lika stort för alla – det höjs alltså inte i takt med att forskarutbildningen framskrider likt anställdas löner. Regeringen har dock signalerat i sin senaste budgetproposition att utbildningsbidraget åter ska höjas från och med den 1 april 2004. (Har det höjts??)

Bidraget beviljas för högst tolv månader i sänder, därefter måste en ny ansökan lämnas in. Den som redan fått utbildningsbidrag och klarat av sina forskarstudier har förtur till förnyat bidrag.

Efter 1998 har det blivitsvårare att forska med studiemedel. Maximalt beviljas sex års studiemedel - både på grund- och forskarutbildning. Den som har använt fyra år inom grundutbildningen kan använda resterande två år inom forskarutbildningen, men eftersom forskarutbildningen är fyra år lång måste ytterligare finansieringtillskjutas. Fakultetsnämnden kan besluta att doktoranden ska få övergå till utbildningsbidrag eller till att bli anställd som doktorand efter en viss tid. Studiemedel beviljas dock aldrig till forskarstudenten som först har varit anställda som doktorand eller haft utbildningsbidrag. Begränsningen är till för att hindra att studiemedel används för att finansiera ett ”extra år” i slutet av forskarutbildningen. Finansiering utöver fyra år anses endast i undantagsfall vara nödvändig och bör i så fall tillskjutas av fakulteten eller institutionen. 

Arbetstid, semester och tjänstledighet
Doktoranders arbetstid är reglerad så att det finns en fastställd årsarbetstid och rätt till semesterdagar. Årsarbetstiden är reglerad i kollektivavtal (den används som schablon vid sjukskrivning, beräkning av semestertid och för institutionstjänstgöring) och den uppgår till:

1 756 timmar till och med det år man fyller 29 (då man har 28 semesterdagar).

1 732 timmar från och med det år man fyller 30 (då man har 31 semesterdagar).

1 700 timmar från och med 40 års ålder (då man har 35 semesterdagar).

Semestern ska normalt tas ut under sommaren, men undantag kan göras. Huvudregeln är att man ska ta ut semester som ledig tid, men med en anmälan i förväg och ett godkännande, är det möjligt att få semesterersättning i pengar istället för tid för en viss del av semestern.

Doktorander har inte rätt till övertidsersättning och möjligheterna för att få tjänstledigt är begränsade.

Doktorander med utbildningsbidrag har ingen formellt reglerad semesterrätt. Ledigheten ska istället regleras i den individuella studieplanen och normalt anses att semester på cirka fem veckor är rimlig

Deltidsstudier
Sedan den 1 maj 2002 är det möjligt att ha anställning som doktorand eller uppbära utbildningsbidrag på deltid, dock lägst på halvtid. Denna möjlighet är i första hand skapad för att göra det enklare för yrkesverksamma personer att bedriva forskarutbildning.

Deltidstjänstgöring
Deltidsanställning ska endast inrättas om den sökande eller antagna doktoranden själv så önskar . En person som har en deltidsanställning som doktorand ska kunna ansöka om anställning på heltid och få sin ansökan prövad av fakultetsnämnden.

Institutionstjänstgöring

Den som är anställd som doktorand ska främst ägna sig åt den egna forskarutbildningen, men det är vanligt att doktorander också arbetar med administration, forskning eller undervisning vid institutionen. Ofta ingår institutionsarbetet i tjänstebeskrivningen eller anställningsavtalet när en anställning som doktorand utannonseras. Arbetsgivaren har rätt att besluta att institutionstjänstgöring ska ingå i tjänsten, men den får emellertid aldrig överskrida 20 procent av arbetstiden.

Den som har institutionstjänstgöring får sin anställning som doktorand förlängd i motsvarande grad. Om institutionstjänstgöringen uppgår till 20 procent per år kan doktorandanställningen alltså innehas under fem år (maximitid).

När det gäller doktorander med utbildningsbidrag har lärosätet rätt att bestämma att utbildningsbidrag bara får ges om doktoranden också tar på sig en viss tids institutionstjänstgöring. Vanligtvis inrättas då en assistentanställning på högst 40 procent av full arbetstid, eftersom utbildningsbidraget minst måste vara på halvtid. Arbetsbördan som assistent och forskare kan då i praktiken överstiga en heltidsanställning.